Skogen funkar för alla

Det har regnat på natten och stigen genom Södertälje Naturskola i Enhörna är full med vattenpölar. Ingen kan vara gladare än Ewas och Tonys son Fred, han älskar att hoppa i små och stora vattenpölar. Ju mer det stänker desto lyckligare blir han.

Att det är blött i skogen den här lördagsmorgonen har inte avskräckt barnen i ”Strövarfunkisgruppen” att samlas vid infarten till Naturskolan. En kotte skickas runt i gruppen och alla får presentera sig. Det är tillåtet att viska sitt namn om man känner sig blyg eller osäker. Sen går Ewa igenom vad som ska hända under dagen med hjälp av bilder som stöd. Det mesta är välkänt för gruppen, ledarna försöker hålla samma ”körschema” vid varje tillfälle. I barngruppen finns funktionsvariationer som utvecklingsstörning, autism och ADHD och det känns tryggt med upprepning.

Efter genomgången bär det av över stockar och stenar i högst personliga tempon. Livlige Fred upptäcker mycket på färden och hittar ständigt nya föremål att visa upp.

“Utflykterna betyder väldigt mycket för Fred. De sker på hans villkor och ställer rimliga krav på honom, det handlar om livskvalitet”

Några barn blir stående vid en myrstack en lång tid, den måste undersökas noggrant. Samtidigt förklarar Ewa och hennes ledarkollega Mia Radakovits tålmodigt naturens mysterier.

Lille Noel tycker om att känna på allt och alla och ”rymmer” ibland. Farfar Tomas, som är med som stödperson i skogen, är snabbt ifatt, van vid att alltid hålla ett öga på barnbarnet.

Framme vid grillplatsen slår man läger och börjar dagens första lektion: att göra upp eld. Många mer eller mindre fantasifulla förslag bollas runt. Medan Ewa bygger upp ett torn av spån och träbitar smyger Mia ut i skogen med material för lektion två: en påse med skräp som hon sprider runt.

Dagens lärdom blir att inte slänga skräp i naturen och att plocka upp skräp man hittar. Sen får barnen lära sig hur de ska göra om de går vilse i skogen.

– Glöm inte visselpipan! Man orkar inte ropa på hjälp särskilt länge, då är visselpipan jättebra att ha, undervisar Mia.

Efter genomgången är det dags för korvgrillning och lek innan det är dags att släcka elden och långsamt ge sig av mot parkeringsplatsen.

En väldig rotvälta längs vägen måste förstås undersökas och Fred är övertygad om att det bor en krokodil bland rötterna.

– Målsättningen är att lära känna naturen i barnens egen takt och efter var och ens förutsättningar. Alla som vill vara med oss ska kunna hitta sitt sätt som passar just dem, förklarar Ewa som tillsammans med Mia varit ledare inom Friluftsfrämjandet under många år och i olika grupper, från Knytte till Strövare.

Idén till Funkismullegruppen fick Ewa för några år sedan när Fred inte var redo att gå vidare från Mulle till Strövare fast han hade åldern inne.

Hon fick starkt stöd av Friluftsfrämjandet och startade den, för Sverige, unika Funkismullegruppen. Året efter blev hon till sin glädje utsedd till årets ledare i Södertälje.

Gruppen har blivit Strövare från och med höstterminen 2018. Träffarna har blivit längre, äventyren större. Man ska bland annat lära sig att använda stormkök, göra upp eld och hantera kniv på ett säkert sätt.

Målet är att stärka barnens självkänsla, sprida friluftskunskap och skapa intresse för fortsatt friluftsliv samtidigt som man har roligt med sina kompisar.

När barnen inte är i närheten avslöjar Ewa och Mia överraskningen som väntar under säsongsavslutningen vid nästa Strövarträff.

– Vi ska träffas när det är mörkt och gå ett reflexspår till ett Tipitält. Där ska vi laga mat tillsammans. Vi hoppas alla uppskattar det.